Information om avdelningen

Scoutingen i Kvevlax startade år 1976. Sedan dess har antalet patruller varierat och idag består avdelningen av ca 25 scouter uppdelat i både explorer-, spejar- och äventyrsscouter. Hösten 2021 startar vi en ny patrull med äventyrsscouter.

Kvevlax avdelning har sin scoutverksamhet i Missionskyrkan i Kvevlax och leds för tillfället av nio stycken scoutledare, Malin, Anton, Linnea, Karl, Tobias, Gracien, Fanny, Jonas och Susan. Som avdelningsledare fungerar Linnea Hjortman.

Lite historik skrivet av Anders Hjortman

I Kvevlax hade man i början på 70-talet byggt en ny kyrka och ville nu satsa på att nå barnen och ungdomarna i byn. I Vasa fanns en pastor från Sverige som hade erfarenhet av scouting sedan tidigare och han inspirerade nu ledare från flera församlingar att börja med scoutverksamhet.

Hösten 1976 startade de första tre patrullerna i Kvevlax. Det var patrullerna Vargen, Örnen och Höken med ledarna Daniel Hjortman, Bror Nygård och Sven-Erik Svahn. Jag blev själv medlem i patrull Vargen. Jag hade inte tidigare hört talas om scouting och visste inte vad det var när kamraterna pratade om det men jag fick förklarat att det var ungefär det samma som Gröngölingarna höll på med i Kalle Anka. Då var jag genast med på noterna.

Intresset växte snabbt för verksamheten. På 70- och 80-talen fanns inte så mycket annan verksamhet för barnen i byn så vissa perioder började varje år så gott som hela tredje årsklassen i scout. Exempelvis kan man notera att verksamhetsåret 1981-1982 fanns 98 scouter och 21 ledare. Exakta register över aktiva genom åren finns inte men lite överslagräkning ger vid handen att över ca 300 ungdomar varit engagerade i scoutverksamheten i Missian.

Scoutverksamheten i Kvevlax har alltid haft en stark anknytning till församlingen och en klar kristen profil. Många är de ungdomar som lämnat sina liv i Guds hand speciellt under läger. En annan viktig hörnsten i verksamheten är naturen och färdigheten att vistas i naturen och finnas på naturens villkor. Detta praktiseras ofta genom att fara ut på hajk i olika former. Frågar du en gammal scout vad han minns bäst från sin tid som scout så kommer ofta svaret: hajkerna. Hajkerna och lägren spelar också en viktig roll för att forma den patrullanda och gemenskap som är en annan av hörnstenarna. Nedan har jag tecknat ner ett starkt hajkminne som jag upplevde för några år sedan.

”Jag sitter nära den lilla elden över vilken vi just grillat kvällens sista korv. Låter mej trollbindas av de lugna lågorna. Plötsligt dör den sista lågan bort samtidigt som fullmånen träder fram bakom det sista molnet. Hela gläntan där jag sitter lyses upp av detta blåaktiga sken och jag känner i hela min varelse en fascination över naturens skådespel”.                      

Inspirationen för scoutingen kom från Sverige och Norge. Under de första åren ordnades ofta kurser för ledarna med instruktörer från Sverige och Norge. Lägerutbyte har vi också haft med dessa länder och många lägeridéer har hämtats från andra sidan Bottenviken. Konkret har också vår härstamning från Sverige synts i våra gröna scoutskjortor.

Kontakterna till Sverige och Norge avtog småningom och för några år sedan inleddes diskussioner med Finlands svenska scouter r.f. om att bli en del av den nationella scoutverksamheten. Hösten 2004 togs ett beslut att bilda en gemensam scoutkår, Frikyrkoscoutkåren Stigfinnarna, och bli en del av Fissc. Ett stort frågetecken för många av oss var hur det skulle gå med vår gröna scoutskjorta som ju blivit en del av vår scoutidentitet. Frikyrkoscoutkåren Stigfinnarna beslöt i mars 2005 att efter en övergångstid övergå till den blå scoutskjortan som Fissc – scouter använder. Den roströda halsduken kommer vi att hålla kvar som påminnelse om vårt ursprung.